DN fortsätte DN debatten
Skolan en orättvisemaskin
Det är sorgligt att det beror på vilken skola du går på som avgör vilken hjälp du får för att utveckla din dyslexi. Oavsett diagnos eller ej så borde ju varje elev få den hjälp de behöver. Du talat om stainne skalan den borde användas på alla elever, vilket Föräldraföreningen för dyslektiska barn rekommenderar i DN artikeln om mamman som inte får stöd för sin 12 åriga dotter.
På skalan som defenierar läsflyt, läsförståelse, ordigenkänning m.m. får man en bra bild om vad eleven befinner sig. En dyslektiker kan ha 15 på läsflyt och 100 på läsförståelse. Här behöver då läsflytet tränas upp.
Vad jag förstå är forskarna ganska ense om att alla parametrar på staiine skalan går att träna upp över 50.
Om jag uppfattat Marin Ingvar rätt, säger han att det går upp till 70 procent av den fulla kapaciteten för en dyslektiker. Börja tidigt och träna på rätt saker.
Problemet ligger att lärare har oftast för låga kunskaper att tolka utredningar och sätta in rätt interventioner för läs och skrivsvårigheter.
Jag ser fram emot tydligare riktlinjer i skolfördningen som defenierar kvaliten d.v.s vad läraren behöver kunna för att ge effektivt stöd. Idag har vi framgångsrika evidensbaserade metoder för att utveckla läs och skrvförmågan. Skolan behöver arbetade mer evidensbaserat.
I vården är det en självklarhet att arbeta evidensbaserat varför skall detta vara ett probelm i skolans värld?
I Holland får alla med en dyslexi diagnos hjälp inom sjukvården.
Man kan tycka att elever som inte uppfyller kriterier för diagnos men av andra skäl har skriv och lässvårigheter borde självklart få hjälp med sina svårigheter.
Vi behöver speciallärare i skolan som har kunskaper om metoder som har evidens som kan ge individanpassade åtgärder vad eleven skall göra hemma och i skolan.
Britt Andersson DN artikeln häromdagen om specialläraren som har dubbla tjänster. Frans Schartau gymnasium där specialläraren har en heltidstjänst arbetar en dag i veckan dessutom på friskolan Raketen. Frans Schartau har fått kritik från skolinspektionen för brister i sina åtgärdsprogram, så hon behövs ju på sin skola på sina heltidstjänst. Vad som är anmärkningsvärt är att specialläraren sitter i svenska dyslexiföreningens styrelse. Man kan undra om föreningens värdegrund går ihop med denne styrelsemedlems agerande. Rektorn på Frans Schartau har godkänt detta, extrajobbet som utförs på arbetstid. Enligt DN skall utbilningsföraltningen granska detta. Hög tid att se över lärares bisysslor!
Man kan aldrig sluta förvåna sig hur till synes välutbildade proffesionella människor gör så obegripliga saker!
Sverige enda landet utan vinstbegränsning för friskolor
Svenska friskolor kan dra in stora pengar till sina ägare. Det har Rapport berättat i flera inslag. I våra grannländer är detta däremot förbjudet.
22/11 2008 Tiotals friskolor nära konkurs
28/10 2008 Friskolor köps och säljs i vinstsyfte
27/10 2008 Friskolor och deras finanser
27/10 2008 Vinst från friskolor hamnar i privata fickor
27/10 2008 Friskolorna omsätter 10,7 miljarder
I Norge finansieras fria privata skolor till 85 procent med statliga medel. Aktieutdelning på vinsten är inte tillåten, utan allt överskott ska tillbaks till skolorna.
Inte heller i Finland eller Danmark får privatskolor drivas i syfte att uppnå ekonomisk vinst. I Danmark går 15 procent av eleverna går i fri- eller privatskolor. Skolan får 75 procent av genomsnitts-kostnaden i den vanliga skolan för varje elev. Övrig kostnad får föräldrarna betala.
Sverige, där friskolorna finansieras helt med skattepengar, är alltså det enda av våra närmaste grannländer som inte har några vinstbegränsningar. Förra året hade vart tredje friskolebolag aktieutdelning.
källa SVT Rapport 2008
Pedagogiska metoder och hjälpmedel för yngre barn
Enligt Mats Myrbergs konsensusprojekt (2006) finns det en rad viktiga generella faktorer i en lyckad läs- och skrivpedagogik för yngre barn med dyslexi. Bland annat följande:
Det är viktigt att man ägnar mycket tid åt läs- och skrivinlärningen.
Det är viktigt att de specialpedagogiska insatserna sätts in tidigt för att eleven inte ska hinna drabbas av en negativ självbild eller fastna i användandet av verkningslösa strategier.
Det är viktigt att eleven får känna att han eller hon lyckas i sitt arbete "Jag kan!"
Läslusten är viktig för att eleven ska känna motivation att lära sig läsa.
Läraren måste för att bedöma var i sin läs- och skrivutveckling eleven befinner sig, uppmärksamma och förstå de strategier eleven använder för att klara sina uppgifter och därifrån hjälpa eleven vidare i sin utveckling.
Läraren måste också känna till och bemästra olika metoder för att hjälpa barn med dyslexi. Det finns ingen universalmetod, alla barn lär sig bäst på olika sätt.
Det är viktigt att eleven får en-till-en-undervisning av sin lärare.
Det är viktigt att eleven får träna sina fonologiska förmågor.
Datorbaserat stöd till eleverna kan också vara till stor hjälp om det används rätt. Datorn får inte ersätta kommunikationen med läraren, programmet får inte heller var för svårt att hantera.
Det är viktigt med upprepad högläsning där eleven får läsa samma text flera gånger och känna att det går bättre och bättre, samtidigt som det blir tydligt för läraren vilka fel som blir kvar och alltså är de största stötestenarna för eleven.
Konsensusprojektet ger svenska läsforskares samlade mening om läs- och skrivsvårigheter, läs- och skrivinlärning och läs- och skrivinlärningspedagogik. Inom projektet arbetar forskare med bakgrund inom pedagogik, psykologi, medicin och språkvetenskap. Syftet är att bringa reda i var forskningen står i frågor kring dyslexi och övriga läs- och skrivsvårigheter, samt att skapa en så samstämmig syn i forskarvärlden som möjligt.
